Landskapskaraktärsanalys för Hjälmaren

Vad är ett biosfärområde?

Syftet med ett biosfärområde är att genom lokal samverkan bidra till att bevara landskap, ekosystem, arter och genetisk mångfald samtidigt som en hållbar ekonomisk utveckling säkras. Ett biosfärområde ska fungera som ett modellområde, där nya metoder utvecklas i och testas. En grundläggande tanke är att stärka relationen mellan lokala organisationer, och mellan människan och landskapet, för att öka drivkraften mot en hållbar utveckling.Den här rapporten är ett av många underlag till förstudien och det dialogarbete om biosfärområdet som har inletts.

Hjälmarens landskap präglas av ett rikt lövinslag. En stor del av lövskogen är naturligt uppvuxen på den mark som innan sjösänkningen utgjorde sjöbotten.

Hjälmaren i centrum igen

Hjälmaren är Sveriges till ytan fjärde största sjö. Hjälmarens flacka stränder karaktäriseras av lövskogar, småskaliga odlingslandskap och av storslagna herrgårds- och godslandskap med välbevarade gårdsanläggningar och aktivt brukande.

Lång historia av mänsklig aktivitet

Hjälmarområdet bär på en lång historia av mänsklig aktivitet och brukande. Omgivningens bördiga marker har lämpat sig väl för odling, och sjön har varit viktig både som transportväg och för råvaror som fisk, kräftor och bladvass. Lämningar från tidiga lokala maktcentrum visar på att området länge har utgjort en strategiskt viktig plats.

Kartan visar att lämningar kopplade till odlingslandskapet är koncentrerade kring Hjälmarens norra strand och slättlandskapet söder om Örebro. Koncentrationerna norr om Hjälmaren sammanfaller geografiskt med ett antal riksintressen vilka syftar till att bevara representativa odlingslandskap med lång kontinuitet med värden för både kultur- och naturvården. Här finns även flera av de i dag sällsynta betesmarkerna, som har dokumenterat höga naturvärden.

Den agrara revolutionen

Där sjön tidigare stod i centrum, har man sedan den agrara revolutionen under 1900-talet på många sätt vänt ryggen från sjön. Intensifieringen av jordbruket, nya transportvägar och det allt mer urbaniserade samhället har gjort att Hjälmaren inte längre tar plats i planeringsunderlag eller i kommuninvånares medvetande. Det har lett till färre satsningar och mindre fokus på sjön, vilket i sin tur lett till att dess potential inte nyttjas till fullo.

Varför ser det ut som det gör?

Landskapskaraktärsanalysen ger en översikt av hur och varför landskapet kring Hjälmaren ser ut som det gör. Att rama in de processer och skeenden som format det landskap vi ser i dag är ett sätt att tydliggöra vad det är som gör Hjälmarområdet unikt, men också hur man framgent kan arbeta för att bevara, återskapa och stärka de karaktärer som definierar området.

Den historiskt sett våtmarksrika trakten kring Hjälmaren domineras av lövskogar och öppna jordbrukslandskap.

Den stora sjösänkningen

Det går inte att skriva om Hjälmaren utan nämna sjösänkningen. Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag bildades redan i början av 1860-talet där Gabriel Djurklou var den mest tongivande. Sänkningen av Hjälmaren och Kvismarsjöarna genomfördes mellan åren 1878 och 1888. Hjälmarens yta sänktes med cirka 1,2 meter. Sjösänkningsprojektet är det största i sitt slag som genomförts i Sverige och sågs av sin samtid som en stor framgång. Med sjösänkningen hade ny åkermark skapats och förhoppningen var att de stora översvämningarna skulle minska. Det skulle dock visa sig att inte var så enkelt.

Det komplicerade förlopp som följde innan och efter sjösänkningen illustreras i en tidslinje i rapporten.

Stort fokus på kartor och illustrationer

I landskapskaraktärsanalysen har vi lagt stort fokus på illustrativa kartor, bilder och illustrationer för att visualisera de skeenden i landskapet som lett till att det ser ut som det gör idag.

Team: Emanuel Vogel, Wösel Thoresen, Anna Maria Larson, Petra Skarmyr, Rikard Anderberg och Åsa Keane