Kunskapsodling
Publicerat 26 februari 2020 av Raul Vicente

Pollinering – så funkar det!

Många av våra grödor och vilda växter är beroende av pollinering för att det ska bli nya frön, frukter och bär. Pollinering innebär att pollen flyttas från blommans ståndare till pistillerna så att växterna kan befruktas och sätta frö. På norra halvklotet är det främst insekter, som vildbin (solitärbin och humlor) som står för pollineringen, men blomflugor, fjärilar, tambin och en rad andra insektsgrupper utgör också viktiga pollinatörsgrupper.

Ett ökande antal vetenskapliga studier visar att pollinerande insekter har minskat drastiskt både i antal och i mångfald, särskilt i regioner som domineras av ett intensivt jordbruk. En tredjedel av Sveriges 299 vilda biarter finns med på den nationella rödlistan. Följderna är bland annat minskad pollinering och en mer ojämn skörd.

Det här är ett hungrigt honungsbi som det finns gott om i landet. Tambiets släktingar vildbina är lite mer okända, men intresset för dessa arter har ökat på senare år.

Varför behöver vi pollinatörer?

Vårt samhälle är helt beroende av pollinatörer för att kunna producera mycket av den mat vi äter. För upp emot 75 % av världens grödor behövs pollinering vid produktion av växten. Det svenska jordbruket är beroende av pollinatörer för odling av oljeväxter (raps), baljväxter och klöverfrövall. Även trädgårdsodlingen har ett stort behov av pollinatörer, eftersom skörden blir långt bättre både i mängd och kvalitet om insekter bidrar till pollineringen. 

Det är lätt att tro att pollinering är något som antingen sker eller uteblir, men i själva verket så handlar det om en flytande skala beroende på antalet och artvariationen av pollinatörer. Ju fler arter och individer som pollinerar blommorna på en åker desto rikare och jämnare skörd. Olika arter har olika egenskaper, olika storlekar, beteenden och inte minst, olika långa tungor. En mångfald är därför avgörande för att pollinering ska ske oavsett väderförhållanden och gröda. 

Pollinering, världens godaste ekosystemtjänst. Bland Sveriges pollinerande insekter gör humlor och bin det mesta jobbet, men även fjärilar, blomflugor och vissa skalbaggar hjälper till.

Vad behöver pollinatörerna?

Viktigt för pollinatörerna är att deras livsmiljöer innehåller strukturer som tillgodoser behovet av bra boplatser och goda födosöksområden (platser med gott om käk). Sådana miljöer kan till exempel vara rikblommande ängs- och betesmarker, blommande trädgårdar, gamla träd med håligheter, död ved, sandiga marker i soliga lägen och brynmiljöer. 

En jordvall i utkanten av Stockholm ser inte mycket ut för världen men här har flera ovanliga arter hittats i en inventering. Det porösa materialet i vallen som dessutom är sydvänd blir en perfekt boplats för flera så kallade gaddsteklar.

Vilka är de främsta hoten mot pollinatörer?

Ett av största hoten mot pollinerare är matbrist som främst har att göra med jordbruks- och skogslandskapens allt mer ensidiga miljöer. Både vildbin och fjärilar påverkas negativt av igenväxning av öppna blommande marker. Växtskyddsmedel som neonikotinoider bedöms främst vara ett hot mot vildbin och humlor. Blomflugor påverkas mest negativt av skogsavverkning. Klimatförändringar och brist på boplatser är ytterligare hot. 

En fristad i urbana miljöer

Den tätortsnära naturen och även miljöer i städer har visat sig kunna erbjuda en fristad för en hel del pollinerande arter. Näst efter jordbrukslandskapet är urbana miljöer den landskapstyp som är viktigast för rödlistade bin i Sverige. Stadsmiljöer som koloniträdgårdar, kyrkogårdar, villaträdgårdar, parker, gröna tak och alléer kan med rätt skötsel vara livsviktig för flera olika arter av pollinatörer.

Istället för klippt gräsmatta: en blommande äng. Vacker att se på och en buffé för insekter som äter pollen och nektar.

Vad kan vi göra för pollinatörerna?

För att gynna pollinatörer bör man i första hand bevara naturliga habitat och i staden utöka och förbättra redan lämpliga habitat genom att anpassa skötseln av området. Låt gärna områden som redan är ”vildvuxna” fortsätta vara det, detta gynnar flera artgrupper av pollinatörer och deras larver. Viktigt är också att inte använda biocider (varken mot ogräs eller insekter) i skötseln av grönområden och dess omgivningar. I andra hand kan man även skapa nya boplatser och växtresurser för vildbin. När man gör nya planteringar är det viktigt att tänka på att olika insekter har olika krav på växter. Se till att det finns en variation av former, färger, djupa och grunda blommor och en lång blomningssäsong som täcker hela upp från tidig vår till senommar. 

Rätt sak på rätt plats

Det vi vet från forskning i Sverige är att det finns färre vilda pollinerande insekter i områden med mycket honungsbin. Däremot finns det inga studier där man tittat specifikt på hur just hotade arter av vilda bin påverkas av utsättning av honungsbin. Därför är det bra att använda sig av försiktighetsprincipen och ha lite koll på var man placerar kupor med honungsbin. Det kanske inte alltid är lämpligt att placera ut honungsbin i områden där det finns ont om blommor eller där det finns hotade vildbiarter. Vill man till exempel som företag göra en insats för den biologiska mångfalden som en del av sitt hållbarhetsarbete är det kanske bättre att satsa på en blommande äng eller en perennrabatt med lång blomningstid. Läs mer i debattartikeln i DN som vår kollega Anna Persson har skrivit: Hjälp bina på rätt sätt – satsa på blommor i stället för bikupor

Exempel på blommor som är populära bland våra pollinerande insekter:

Hjälp att göra rätt

Regeringen har beslutat att under perioden 2020–2022 satsa på åtgärder som ska gynna pollinatörer, med ett anslag om 70 miljoner kr/år, bland med ökade anslag till LONA.

Det är inte för sent att lämna in ansökan om LONA-bidrag för pollineringsprojekt. 22 mars 2020 är sista dag för projekt som ska starta i år, och 1 december är sista ansökningsdag för projekt som ska starta 2021. 

Kontakta oss om ni behöver hjälp med LONA-ansökningar, pollineringsplaner eller andra insatser för att förbättra förutsättningarna för våra pollinatörer som exempelvis planteringsplaner för perenner och planera inför anläggning av ängar. Läs mer om LONA på Naturvårdsverkets hemsida

Exempel på projekt som vi gärna hjälper till med

– Restaurering av mark som har potential att hjälpa vilda pollinatörer genom till exempel avverkning, slyröjning, schaktningar, grävningar, bekämpning av expansiva växter, eller sådd av ängsfrön.

– Ta fram planteringsplaner för perenner med lämpligt växtmaterial som fungerar från tidig vår till sen sommar.

– Kunskapsuppbyggnad såsom inventering och kartläggning av pollinatörer, som syftar till att skapa lokala underlag för framtida åtgärder inom naturvård till exempel för grönstrukturplanering, kommunala områdesskydd eller riktade naturvårdsinsatser.

– Ta fram underlag eller förvaltnings- och skötselplaner för en långsiktig skötsel av mark för vilda pollinatörer.

– Informationsinsatser för att upplysa om värdet av insatser för vilda pollinatörer och pollinering.

PUBLICERAT AV:
Raul Vicente
Biolog och geovetare
08 525 201 33

Här är våra tvärvetenskapliga tjänster

Med vidgade vyer, transparens och ett holistiskt tänkande driver vi projekt som skapar miljönytta för både kund och samhälle. I vår tvärvetenskapliga och omfångsrika tjänstepalett finns de evidensbaserade möjligheterna och lösningsfokuserade konsulterna.

  • Strategisk planering
  • Vattenstrategier
  • Miljöövervakning
  • Medborgardialog
  • Naturvärdesinventering
  • Ekosystemtjänster
  • Grönblå infrastruktur
  • Vattenundersökningar
  • Ekologisk kompensation
  • MKB och hållbarhetsanalyser
  • Tillståndsprocesser
  • Social hållbarhet
  • Parker och torg
  • Våtmarker och vattendrag
  • Dagvattenlösningar
  • Visualisering
  • Skötselplaner
  • Naturreservat
  • Skyltar och information
  • Ekologisk handledning
Får vi bjuda på en kaka? Denna webbplats använder cookies. Läs mer i vår cookiepolicy.