Kunskapsodling
Publicerat 2 december 2019 av Åsa Eriksson

”Se upp! Här är farliga växterna som vill ta över din trädgård” Den här rubriken och liknande varningar dök upp i tidningslöpen i somras när EU utvidgade sin förteckning över invasiva främmande arter.

Invasiva arter trodde kanske många var förbehållna känsliga ekosystem på öar. Är det verkligen ett hot mot den biologiska mångfalden och andra ekosystemtjänster i Sverige? Eller är det bara ett uttryck för en slags grön xenofobi? Som vanligt är frågan mer komplex än så.

Natur i ständig förändring

Sveriges växt- och djurliv förändras ständigt. Alltsedan inlandsisen började dra sig tillbaka från södra Sverige för ungefär 15 000 år sedan har olika arter vandrat in och dominerat landskapet. Till en början var det klimatet och arternas spridningsförmåga som bestämde var de olika arterna kunde etablera sig. Ända sedan bondestenåldern har människan också haft en finger med i spelet och påverkat olika arters utbredning i landskapet. I och med ingången i antropocen står det klart att människan har påverkat naturen i så stor utsträckning att det inte finns någon väg tillbaka till en ”ursprunglig natur”. Den biologiska mångfalden står inför en lång rad utmaningar: klimatförändringar, storskaligt skogsbruk, övergödning, brist på skötsel, fel skötsel men även inför påverkan från så kallade invasiva främmande arter.

Alla nya arter är inte invasiva

Varje år hittas ett antal nya arter i Sverige. Det kan handla om arter som tagit sig hit på egen hand. Det kan också handla om arter som funnits här länge men som först nu upptäckts. Det finns det ett stort antal främmande arter i Sverige som har tagits hit inom park- och trädgårdsnäringen. Många av dessa arter lever en stilla tillvaro i parker och trädgårdar sida vid sida med våra inhemska arter. Sen finns det den tredje gruppen, de invasiva främmande arterna som vi människor har tagit hit (eller som har liftat hit) och som är eller kan bli ett problem för känsliga naturmiljöer.

Fingal tar sig igenom ett fält av jättebalsamin

Jättebalsamin är en av de främmande invasiva arter som finns med på den gemensamma “EU-listan” vilket innebär att det är förbjudet att importera, sälja, byta, odla, transportera, använda och hålla levande exemplar av växten.

Invasiva på olika sätt

En av Sveriges ledande experter på invasiva arter, Mora Aronsson på ArtDatabanken brukar prata om några olika sätt som de invasiva främmande arterna påverkar naturen:

Påverkar näringsförhållanden i marken

Arter som förändrar förutsättningar i marken exempelvis lupin som kvävefixerar och gör miljön mindre gynnsam för flera av våra ängsväxter som behöver näringsfattigt substrat och som redan lever på marginalen.

Trycker undan

Arter som trycker undan andra arter genom sin enorma växtkraft som exempelvis parkslide och jätteloka. Den här ”gruppen” kan till exempelvis orsaka erosionsskador och påverka jord- och skogsbruk negativt med minskad avkastning.

Förändrar landskap och upplevelsevärden

Det kan också handla om arter som förändrar karaktär och upplevelsevärden i olika naturtyper. Häggmispel som undervegetation i en tallskog eller snöbär som lyser vitt i novemberljuset och dominerar en hel brynzon. Ett annat välkänt exempel är vresrosen som breder ut sig i tidigare öppna sandmiljöer där mossor och lavar och annan mycket låg vegetation dominerat. Vresrosens spridning gör bland annat att så kallade sandblottor som är viktiga för många insekter försvinner.

Parkslide sprider sig med med långa rotstammar. Delar av växten kan utvecklas till nya plantor och på så sätt sprids arten lätt vid flytt av jordmassor. 

Vilka arter finns med på ”listan”?

Många reagerar känslomässigt, och blir kanske rent av provocerade av att påsklilja, scilla och syrén plötsligen dyker upp på en ”lista”. Betyder det att man nu måste gräva upp sin syrenberså? Syrén är väl närmast en del av den svenska folksjälen? Och vad är det egentligen för lista som alla pratar om?

Vi försöker reda ut listorna här.

EU-förordning (Gemensam lista för alla EU-länder )

Redan 2014 kom det en förordning (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. En komplettering gjordes den 25 juli 2019 och innebär att det finns 30 djur- och 36 växtarter på listan. Sju av dessa växtarter berör Sverige och bedöms vara etablerade i landet. Det är förbjudet att importera, sälja, byta, odla, transportera, använda och hålla levande exemplar av följande växtarter: gul skunkkalla, jättebalsamin, jätteloka, kabomba, sidenört, smal vattenpest och tromsöloka.

Nationell förordning om invasiva främmande arter

Den 1 januari 2019 trädde en svensk förordning om invasiva främmande arter i kraft. Denna förordning innehåller bestämmelser om invasiva främmande arter och kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Havs- och vattenmyndigheten är enligt förordningen ansvarig myndighet för vattenlevande arter och Naturvårdsverket för landlevande arter. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet och beslutar om åtgärder, men även engagerande kommuner kan få delegerat ansvar från länsstyrelsen. En ny föreskrift för hantering av jätteloka och jättebalsamin kommer att träda ikraft under 2020. Förslaget är att, för södra Sverige, i första hand fokusera på spridningsbegränsning.

ArtDatabankens risklista, det första steget mot en nationell lista

Ett första steg i arbetet med en nationell förteckning eller det som ofta refereras till som ”den nationella listan” över arter av nationell betydelse har varit att göra en riskklassificering av över 1000 arter. ArtDatabanken har genomfört en systematisk utvärdering av dessa arters potentiella negativa effekt på svensk inhemsk biologisk mångfald. Metoden för utvärdering har baserats på bedömning av invasionspotential och ekologisk effekt, och arterna kategoriseras i så kallade riskklasser. Ekologigruppens rekommendationer avser endast kärlväxter som har risk-klasserna Mycket hög risk (SE), Hög risk (HI) och Potentiell hög risk (PH).

Det är alltså på den här listan som bland annat syrén och flera andra arter som man kanske inte tänker sig skulle riskera vara invasiva finns med. Läs mer om ArtDatabankens risklista här

Vad kan vi göra?

Det är lite svårt att säga när den nationella listan blir klar, en kvalificerad gissning är att den kan komma i början av 2021. Otåliga som vi är vill vi agera innan dess. Det finns nämligen en mycket enkel sak vi som arbetar med växtmaterial kan göra och det är att sluta använda oss av det arter som är med på risklistan i parker och naturplanteringar. Istället kan vi föreslå bra alternativ som gynnar den biologiska mångfalden och som inte riskerar att bli ett problem i framtiden. Arter som vi idag inte uppfattar som invasiva kan mycket väl bli det i framtiden. Spridningen skyndas på av både ett förändrat klimat och en förändrad markanvändning med minskad hävd.

Ekologigruppens rekommendationer

Vi har tagit fram en rekommendation och en lista med förslag på ersättningsarter. Vi hoppas att ni också vill vara med och göra en insats för den biologiska mångfalden. Med all den fantastiska kunskap om växter som finns därute kan vi tillsammans skapa bra alternativ som inte hotar vår biologiska mångfald eller ställer till med andra problem. Vi vill bjuda in er att komma med kommentarer och förslag på den lista med förslag på ersättningsarter som vi har tagit fram. Vi har identifierat lökväxter och buskar som en särskilt svår grupp att hitta ersättningsarter till.

Vi är många som har känslomässiga band till flera av de arter som är med på ”högrisk-listorna”. Håll i er, och ha ett öppet sinne!

Maila Åsa eller skriv på vår Facebook-sida, Instagram eller LinkedIn. Kom med förslag på fler ersättningsarter eller använd som terapi, kanske är just din favoritbuske med på listan!? Ju fler som engagerar sig i den här frågan desto bättre arbetsverktyg kan den bli!

Läs mer om främmande invasiva arter på de externa länkarna på de ansvariga myndigheterna Naturvårdsverket och på Havs-och vattenmyndigheten där vi också har hämtat en del bakgrundsmaterial till det här inlägget.

Åsa Eriksson, Miljö- och hållbarhetsstrateg, Fil. dr. i växtekologi

Emma Hammarström, Landskapsarkitekt

Anna Maria Larson, Landskapsarkitekt

PS. I det här inlägget har vi inte tagit upp hur invasiva främmande arter som blivit ett problem ska hanteras i landskapet, vi vet att det är många som är intresserade av detta. Det är upp till respektive länsstyrelse att avgöra hur detta ska ske. Det är ett spännande ämne som engagerar många och där åsikterna om metode kan gå isär både hos oss på Ekologigruppen och i branschen. Förhoppningsvis får vi tillfälle att återkomma till detta.

 

 

PUBLICERAT AV:
Åsa Eriksson
Miljö- och hållbarhetsstrateg, Fil. dr. i växtekologi
08 525 201 21
DELA INLÄGG:

Här är våra tvärvetenskapliga tjänster

Med vidgade vyer, transparens och ett holistiskt tänkande driver vi projekt som skapar miljönytta för både kund och samhälle. I vår tvärvetenskapliga och omfångsrika tjänstepalett finns de evidensbaserade möjligheterna och lösningsfokuserade konsulterna.

  • Strategisk planering
  • Vattenstrategier
  • Miljöövervakning
  • Medborgardialog
  • Naturvärdesinventering
  • Ekosystemtjänster
  • Grönblå infrastruktur
  • Landskapsanalyser
  • Ekologisk kompensation
  • MKB och hållbarhetsanalyser
  • Tillståndsprocesser
  • Social hållbarhet
  • Parker och torg
  • Våtmarker och vattendrag
  • Dagvattenlösningar
  • Visualisering
  • Skötselplaner
  • Naturreservat
  • Skyltar och information
  • Ekologisk handledning
Får vi bjuda på en kaka? Denna webbplats använder cookies. Läs mer i vår cookiepolicy.