Bra naturvård kräver fler blickar

Naturvård i praktiken

Vart man än vänder blicken i det svenska landskapet och i skyddade områden finns igenväxande kantzoner och hårt trängda lövträd och tallar som behöver ett betydligt öppnare landskap. Behovet av naturvårdande skötsel är stort, men lika stora är de positiva resultaten för biologisk mångfald när skötseln väl genomförs. För en lyckad skötsel är det ofta bäst att vara med på plats när eller i alla fall inför att det praktiska arbetet utförs.

Ekar som håller på att trängas ut av gran.

Naturvård lär man sig bäst i fält

Som ekolog, eller person med ansvar för tätortsnära natur och skyddade områden, är det väldigt matnyttigt och utvecklande att vara med på plats när naturvårdsinsatser och skötsel av naturvärden detaljplaneras och genomförs. Inte bara genom ett enstaka kort platsbesök, utan helst flera gånger. Genom ett nära samarbete med dem som ska genomföra åtgärden skapas en konkret förståelse för den operativa delen: hur det faktiskt går till att röja och gallra med hjälp av maskiner eller motormanuellt med motorsåg.

Utan rejält med plats och ljus skapas inga nya månghundraåriga ekbjässar som Sandvikseken i Järfälla, norr om Stockholm.

Ekologens blick räcker inte alltid

Kompetensen hos en jägmästare, naturvårdsentreprenör eller motsvarande kan tillföra mycket till ”den ekologiska blicken”, precis som den ekologiska förståelsen för arters krav på sina livsmiljöer kan tillföra värdefull kunskap till dem som ofta ser skogen mer som bestånd. Tillsammans ökar förståelsen för hur vi skapar största möjliga naturvårdsnytta med tillgängliga medel och hur planering och styrning i tid och rum kan användas för att exempelvis undvika markskador eller negativ påverkan på skyddade och känsliga arter.

När det går fel beror det inte sällan på bristande planering, dialog och kommunikation inför och, inte minst, under åtgärdernas genomförande. Ett annat dike att falla i är prestigediket: att inte vara öppen för annan kunskap än den man själv känner sig mest hemma med. Precis som när vi ekologer inventerar och använder detaljer som strukturer och arter för att göra en naturvärdesklassning, finns det tusen detaljer i genomförandet av skötselåtgärder som vi inte alls känner till. Jag har lärt mig mycket genom att på plats diskutera allt från traktdirektiv, tvingande träd och fällriktning till stick, rishantering och avlägg. Inte i kontexten virkesproduktion, utan i kontexten naturvård. Begreppen är desamma, men syftet är ett helt annat.

Från skötselplan till verklighet

Att vara med ute på plats är inte alls samma sak som att vid skrivbordet skriva generella mål och åtgärder i en skötselplan, som sedan ska tolkas och genomföras av en entreprenör. Alltför ofta pratar man förbi varandra så att resultatet blir alltför likriktat, för mycket eller alldeles för lite.

Ofta finns också en rädsla för att använda skogsmaskiner, till exempel skördare. Det är inte så konstigt med tanke på alla exempel på dålig hänsyn från det storskaliga, kommersiella skogsbruket. Som ekolog eller naturintresserad är det lätt att dra öronen åt sig vid anblicken av en maskin i skogen. Vad ska de hitta på för otyg nu, tänker många instinktivt.

Skogsmaskinen som naturvårdsverktyg

Samma maskiner kan dock i naturvårdssammanhang vara till ovärderlig hjälp för att få mycket naturvård för tillgängliga resurser. Inte minst med en skicklig skördarförare som har ett eget intresse och blick för hur naturvård skapas.

Det är till exempel betydligt enklare och snabbare att göra högstubbar, veteranisera och skapa död ved i olika stadier, krångla ut inväxande träd ur kronorna på gamla träd, minska mängden tvingande träd som ligger i fällriktningen vid manuellt motorsågsarbete och nå träd längre in utan att behöva köra på känslig mark. Det går också att korta tiden som människor och maskiner behöver vara på plats och därmed störa djurliv och människor mindre.

Rätt åtgärd på rätt plats och vid rätt tid

Tricket är just styrningen i tid och rum och att planera och beställa insatserna så att olämpliga tider på året undviks. Optimalt är att ha både ekolog och naturvårdskunnig arbetsledare på plats när åtgärderna genomförs. Ett alternativ till detta är att detaljplanera tillsammans och stämpla eller färgmärka träd som ska tas bort till förmån för andra träd eller naturvärden. Att som ekolog stämpla på egen hand, utan kunskap om det operativa arbetet, är betydligt svårare och genomförandet blir sällan lika bra.

Fler kompetenser behövs i restaureringsarbetet

Samma tillvägagångssätt och kombination av ekologisk och praktisk kunskap är användbar även i andra naturtyper, som artrika gräsmarker, brynmiljöer och våtmarker. Inte minst inför kommande stora behov av restaureringsinsatser i olika slags naturmiljöer är det helt centralt att kroka arm och arbeta flera kompetenser tillsammans.

Och som ekolog, vem vill inte ha ännu fler anledningar att komma ut i fält?