Vandringsvägar för utter och fisk

Fisk och utter behöver, som de flesta arter, kunna röra sig över stora områden i landskapet. På 1950-talet började antalet uttrar minska i Sverige, bland annat på grund av vandringshinder och påkörningar. Vägar och järnvägar som går över vattendrag skapar vandringshinder, för uttrar och för fiskar. Länsstyrelsen i Blekinge län ville förbättra kunskapsläget om utter och fisk och deras vandringsmöjligheter, så Ekologigruppen skickades ut för att inspektera 71 vägpassager vid vattendrag i länet.

Ute bland uttrarna

Vid varje vägpassage letade vi efter spår av uttrar. Någon form av utterspår hittades på 36 av de 71 vägpassagerna, i de flesta fall i form av spillning. Det gav oss en bild av att uttern är väl spridd i hela Blekinge län, och att arten bör beaktas i hela länet.

Fältarbetet utfördes under sommaren 2018, en otroligt varm och torr sommar, vilket resulterade i att alla utom de största vattendragen var helt utan vatten. De låga flödena försvårade bedömningen om vad som vanligtvis var ett hinder, men som tur var kunde normalvattenståndet mestadels noteras i avfärgning på trummor eller stenar.

Sju vandringshinder för fisk identifierades, men endast ett med högt behov av åtgärd. De andra sex bedömdes bara vara hinder vid väldigt låga flöden. För utter påträffades betydligt fler vandringshinder. Varje passage som uttrarna inte kunde ta sig förbi utan att behöva simma eller beträda vägbanan bedömdes vara ett hinder.

För var och ett av de vandringshinder för fisk som hittades under inventeringen gjordes detaljerade förslag på åtgärder. För de många utterhindren gjordes en prioritering där de viktigaste beskrevs i detalj och övriga mer kortfattat. De detaljerade åtgärdsbeskrivningarna inkluderade beskrivning av problemet, förslag på åtgärd och kostnadsberäkning.

Förbättrade förflyttningsmöjligheter

För att fiskar ska kunna ta sig igenom en vägpassage krävs att det står vatten i passagen och att vattenhastigheten inte är för hög. Ofta kan ett hinder åtgärdas genom anläggning av stentrösklar, stendämmen eller liknande. Det är viktigt att dessa fungerar vid åtminstone de flesta flödessituationer. Om flödet inte alltid är någorlunda tillfredsställande ska det finnas ett lägre parti eller en mittränna som är vattenförande även vid lägre flöden.

För uttrar ska strandpassager eller utterhyllor finnas under broar, och vara torra även vid höga flöden. Det behöver också finna markeringsstenar placerade så även de hålls torra. Torrtrummor är ett annat alternativ som kan anläggas ovanför en vägtrumma. Det är viktigt att torrtrummans högsta punkt är i mitten av röret, så inget vatten ansamlas.

Utterstängsel är ofta en bra kompletterande åtgärd som leder djuren mot passagen, bort från vägen eller spåret. Uttrar är dock duktiga på att både klättra och gräva, så stängslet borde ha både en bra höjd och grävas ner en bit i marken.

Team: Håkan Björklund, Fredrik Engdahl, Björn Averhed, Filip Hvitlock och Jan Pröjts.

Läs mer om biotopkartering.